Laid är indieklubben som huserat på Grand sen 2018.

Det är klubben som du längtade efter att gå på när du upptäckte The Smiths och The Cure när du gick runt i korridorerna på högstadiet och gymnasiet instängd i dina hörlurar medans dom andra kidsen pratade om saker som du inte kunde relatera till överhuvudtaget.

Handklappspop, indiebangers, punkdrömmar och britpopsfantasier. Allt du vill ha och lite till i högsta möjliga tempo.

Och det här blir sista gång

Här är hans egna ord om nedläggningen:

“RIP Laid, RIP Syndakatalogen, RIP Krossade Hjärtans Klubb

Jag är slut som artist och väljer att lägga ner eller ta en obestämt lång paus.

Kommer jag göra comeback som Oasis och kent, jag vet inte, inte som jag känner just nu iallafall. Jag är 37 nu och det kanske kommer en rejäl 40-årskris, jag kan inte svara på vilken typ av kris som jag har då.

Jag har i princip DJ:at nattklubb minst en gång i månaden i 6 år och behöver en rejäl paus.

Kombon med att också jobba sena helgkvällar har lite tagit musten ur mig och jag vill ha möjligheten att iallafall ibland stanna hemma en lördagkväll och äta tacos med min familj.

Men jag är inte den som inte går out with a bang.

Så den 21/12 blir det sista Laid med lite inslag från mina andra klubbar jag haft genom åren.

Söder om Söder som jag tycker väldigt mycket om kommer att spela live. Och Sunhill som jag också gillar gör det också.

När jag startade Laid så var det för att jag ville ha en klubb som var för såna som jag var när jag var runt 20 år gammal. Osäker och angstig men älskade verkligen musik. Och det jag ville göra var bara att vrålsjunga med i dom där låtarna som betydde mycket för mig. Jag längtade efter att kollektivt få dansa och sjunga med i det som var i mina hörlurar i korridorerna på högstadiet och gymnasiet. The Smiths, The Cure, Pulp, bob hund listan kan göras hur lång som helst.

Den typen av klubb fanns inte riktigt i Linköping där jag växte upp. Det fanns rykten om att det fanns en sån klubb på universitetet men dit fick jag ju inte jag gå.

Samma sak var det med konserterna, dom banden som jag ville se spelade bara för dom med studentleg och jag hade ingen koppling till universitetet på nåt sätt överhuvudtaget. Så jag lämnade Linköping och många år senare blev jag bandbokare på Grand. Min filosofi är att konserterna ska vara tillgängliga för alla. Fri entré så att alla har råd att gå och alla är välkomna. Visst det är 18-årsgräns men det går att komma in med en målsman så länge en har fyllt 13. Jag kommer fortsätta att boka banden som jag älskar för att folk i Malmö inte ska få samma bortlängtan till nåt annat som jag hade när jag växte upp.

Mina andra klubbar Syndakatalogen och Krossade Hjärtans Klubb har egentligen haft samma grundfilsofi. Andra låtar. Låtar att bara skrika ut sitt hjärta till. Mitt signum har alltid varit låtar om känslor. Inte för att vara cool och creddig utan bara känna det på riktigt. Om det är Boys Don’t Cry eller Total Eclipse of the Heart spelar inte så stor roll.

Självklart har jag tjatat i alla år att folk ska komma.

Jag hade blivit väldigt glad om alla ville komma på en sista dans.

Det kommer bli gasen i botten från början till start.

Jag kommer vara svinfull och skrika tills jag inte har nån röst längre.

Hoppas ni också vill göra det.

/Conrad”

Fri entré före kl. 23 i mån av plats, 120kr efter. Första band på scen cirka kl. 22.15. Nattklubb till 03 efter kvällens konserter